	Skog som investering – hur gör man?
	Fastighetspriser
	Ränteläget och bedömning av utveckling
	Finansiering av skogsfastighet
	Virkesmarknaden och övrig skogsekonomi
	Landshypoteks erbjudande

Seminariet är kostnadsfritt men antalet platser är begränsat. Vi ber dig därför att snarast boka plats."Först till kvarn" gäller. Vi bjuder på lättare mat och dryck. Seminarierna går kl 18-21.

Seminarierna genomförs i samarbete med:

Ny handbok om salixodling

23 januari, 2012

Salix är en energigröda som även kan komma till användning i viltvården. Nu lanserar Jordbruksverket en ny handbok som ska ge inspiration för salixodling.

Med nya sorter och ny kunskap talar både forskare och energirådgivare nu om att det är läge för en nystart för salixodlingen i Sverige, skriver Jordbruksverket i ett pressmeddelande. Jordbruksverket har av den anledningen tagit fram en ny handbok som beskriver hela bränsle- och affärskedjan i salixproduktionen.

– Branschen har efterfrågat ett grundläggande kunskapsmaterial som beskriver odling och skörd, energimarknad, relevant lagstiftning och möjlighet till stöd. Med denna handbok vill vi inspirera och informera om de lokala affärsmöjligheterna med salix, säger Ragni Andersson på Jordbruksverkets klimatenhet, i pressmeddelandet.

Handboken kommer att presenteras utanför Örebro i samband med en demonstration av skörd i fält den 25 januari då även JTI – Institutet för jordbruks- och miljöteknik – presenterar exempel på lönsamma odlingar. Mer information och anmälan hittar du på bioenergiportalen.se.

Virkesförrådet ökar i Sveriges skogar

27 september, 2011

Virkesförrådet i Sveriges skogar fortsätter att öka. Det framgår av nyutgiven officiell statistik från Riksskogstaxeringen vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.

Sedan 1980-talet har virkesförrådet ökat med 26 procent i slutavverkningsskog (idag 213 skogskubikmeter per hektar) och sju procent i gallringsskog (idag 134 skogskubikmeter per hektar). Notabelt är en ökning med 56 procent i plant- och ungskog, främst orsakad av att fler grövre träd nu får stå kvar när skogen slutavverkas.

– Ur ett skogsbruksperspektiv är det värdefullt att vi får virkesrikare skogar, säger Per Nilsson, redovisningsansvarig på Riksskogstaxeringen vid SLU, i ett pressmeddelande.

– Det är också tillfredställande att den ökade miljömedvetenheten slår igenom i siffrorna.

För att virkesförrådet ska fortsätta att öka måste skogens tillväxt vara högre än den totala avgången av skog, det vill säga avverkningen plus den mängd skog som dör av naturliga orsaker. Skillnaden mellan dessa har minskat under senare år och ligger för närvarande på cirka tio miljoner skogskubikmeter per år på den brukade produktiva skogsmarken. De viktigaste orsakerna till detta är ökade avverkningar och effekter från stormarna Gudrun och Per. Detta har också medfört att ökningstakten för virkesförrådet inte har varit lika kraftig under 2000-talet jämfört med de föregående decennierna, skriver SLU i ett pressmeddelande.

Gudrun gäckar fortfarande skogsbruket

8 september, 2011

Sex och ett halvt år efter stormen Gudrun lever skogsbruket i drabbade områden fortfarande i högsta grad med effekterna av stormen.

Vetenskapsradion rapporterar om hur björktillväxten i området exploderat på stormhyggena och hur björken trycker tillbaka den gran som man planterat. Enligt skogsägare måste nu 300 000 hektar skog röjas, en yta lika stor som Gotland.

– Vi jobbar väldigt hårt för att nu komma igång med röjningen. Det är ett gigantiskt projekt, säger Göran Örlander, skogsskötselchef på skogsägareföreningen Södra, till Vetenskapsradion.

Stora belopp på spel
Inom fem år måste skogsägarna nu börja lövskogsröja stormhyggena. Annars överskuggas granen som hämmas av björkar som står alltför nära.

– Rätt utförd lövskogsröjning ökar värdet på skogen. För samhällsekonomin kan det ge inkomster på mellan 50 och 100 miljarder kronor, säger Göran Örlander.

För ett par decennier sedan ansåg stora delar av skogsbruket att björken var ett ogräs. Men naturvårdsforskningen har visat att den biologiska mångfalden stärks med mer björk i skogen.

"Det är granen som ger timmer"
– Där granen inte växer spar vi björken. Det är bra för mångfalden, men handlar det om att välja mellan gran eller björk är det självklart att vi väljer granen. För det är granen som ger timmer och som våra barnbarn kommer tjäna pengar på. Det handlar om skogsproduktion på Sveriges mest produktiva marker, säger Göran Örlander till Vetenskapsradion.

Skapad 2011-09-08 Skribent: Martin Källberg

Vilken balans ger acceptans i skogen?

Postat den 2 september, 2011 av Fredrik Widemo

Ännu en hektisk vecka drar sig mot sitt slut… jag har bland annat jobbat med vindkraft och ammunitionsbly, men framför allt med skogsfrågor. Och så älg förstås… Skogsstyrelsen börjar bli klar med sitt uppdrag Skogliga inventeringsmetoder i en adaptiv älgförvaltning, och jag fick rapportutkastet på snabbremiss i måndags. Samtidigt var det var det dialogmöte om miljöhänsyn i skogsbruket i tisdags. I bägge fallen poppar frågor om rekrytering av lövträd, skötselmetoder och betestryck upp. Glädjande nog känns det som om vi äntligen börjar komma bort från bilden av älgen som den enda anledningen till att vi inte har lika mycket rönn, sälg och asp som förr, och därmed som ett hot mot den biologiska mångfalden.

Ett av mina aspbestånd. Samtliga stammar bär spår av gamla barkgnag, gissningsvis av älg, men bär inte mindre utan mer mångfald i och med det… Foto ©: Fredrik Widemo.

Dialog och acceptans är numera honnörsord, och denna vecka har (precis som de flesta) handlat om att finna en balans mellan motstående intressen. I det ena fallet mellan produktion och miljö, och i det andra fallet mellan produktion av skog och produktion av älg. Eftersom både älgen och skogsskötseln påverkar rekryteringen av mångfaldsbärande lövträd går förstås alla avvägningar i varandra, så att säga. Inte minst eftersom ett visst bete är positivt för mångfalden, medan för mycket bete är negativt…

Jag har tjatat om betestryck förut här på bloggen. Många gånger… Men gamla slitna argument lever tyvärr kvar, åtminstone i viss utsträckning. Jag anar dock en viss ljusning vid horisonten… och hyser visst hopp om ett förändrat synsätt, om inte annat för att skapa acceptans för den nya förvaltningen, där vi jägare tvingas släppa inflytande och betala mer för vår hobby och livsstil.

Betestrycket bestäms av viltstammarnas storlek och mängden tillgängligt foder. Finns det mycket foder så kan man hysa många älgar utan att få stora skador på växande skog och med positiva effekter på den biologiska mångfalden. Finns det mindre foder är utrymmet för älgar och annat klövvilt mindre. I bägge fallen kan man finna den balans mellan tillgången på älg och på foder som den nya älgförvaltningen skall eftersträva. Den genomsnittlige jägaren vill dock ha mer älg, inte mindre, och det är självklart att vi vill ha en balans med mycket foder för viltet och starka viltstammar.

Ur vårt perspektiv är det alltså viktigt att foderresursen förvaltas aktivt, för att slå vakt om möjligheterna att hålla en älgstam som är stark nog att medge meningsfull jakt och som håller hög kvalitet. Det är därför helt nödvändigt att såväl älgstammen som fodermängden förvaltas aktivt för att skapa acceptans för systemet från jägarkårens sida. Görs inga insatser för att slå vakt om fodertillgången, så får man acceptera ett större betestryck på det foder som finns.

Foderprognoser och en aktiv förvaltning av fodermängden är hörnstenar och absoluta förutsättningar för acceptans, och därmed framgång, för den nya älgförvaltningen. Att det tar längre tid att påverka fodret än älgstammen får inte tas som intäkt för att enbart fokusera på att reglera viltstammarna; det sätter bara större fokus på betydelsen av att snabbt börja förvalta fodertillgången aktivt. Att vi därmed även får en ökad lövandel, mer bärris och en ökad mångfald är grädde på moset för oss alla som älskar att vara ute i skogen. För skogsbruket innebär det att man genom samma åtgärder både uppfyller delar av sin miljöhänsyn och minskar betesskadorna. Utöver att få ökade möjligheter till älgjakt, då.

Skogsstyrelsen föreslår nu nya grepp när det gäller måltal för lövinslag, inventering av lövträdens konkurrenskraft och rådgivning både när det gäller foderskapande åtgärder och hur man genom anpassad skogsskötsel kan öka mängden rönn, asp, sälg och ek i skogen. Samtidigt skall man ta fram foderprognoser. Det känns riktigt lovande!

Jag har personligen känt mig tveksam till att vi verkligen landar i en ekosystembaserad förvaltning, där vi tar gemensamt ansvar för att förvalta såväl älgstammen som foderresursen. Nu verkar det som om verktygen kommer att finnas, vilket är en grundförutsättning för att nå målet. Återstår viljan. Ansvarstagande inom våra respektive roller, och dialog med fokus på att skapa acceptans, framstår som allt viktigare under det närmaste året.

Det är faktiskt med viss tillförsikt jag återgår till att packa inför en veckas praktisk älgförvaltning i norr…

Skogsmark ökar i pris trots börsfall

28 augusti, 2011

Trots konjunktursvängningar och börsfall fortsätter skogen att öka i värde. Under första halvåret steg snittpriset på skogsfastigheter, redovisar LRF Konsult i sin försäljningsstatistik.

Mest steg priserna i Götaland med sex procent. För hela landet stannade ökningen på tre procent. På tio år har skogspriserna i Götaland stigit med 74 procent.

– Köparna är oftast grannar och tidigare skogsägare i närheten som vill utöka sitt markinnehav. De kan dessutom dra nytta av gynnsamma beskattningsregler för rationaliseringsförvärv, säger fastighetsmäklaren och regionchefen Annika Winquist i Växjö, till Smålands-Posten.

På LRF Konsult tror skogsekonomen Rolf Fransson på fortsatt uppgång på priser för skogsfastigheter.

– Intresset för fast egendom brukar inte avta i finansiellt osäkra tider. Vår prognos om tre–fem procents uppgång för hela 2011 ligger fast, säger han till samma tidning.

Skapad 2011-08-28 Skribent: Jan Henricson

Besprutning av talltoppar ska minska betesskador

11 augusti, 2011

Antibeta heter ett besprutningsmedel som utvecklats av Kerstin Sunnerheim, docent vid Mittuniversitetet, och som man nu hoppas ska hjälpa skogsindustrin mot betesskador, rapporterar Sveriges Radio P4 Jämtland.

Betesskador på tallplantor kostar varje år stora belopp för skogsindustrin. Oftast är det älgen som får skulden för betesskadorna och skogsbolagens krav på hårdare avskjutning av älg återkommer därför med jämna mellanrum. Men nu sätts visst hopp till ett besprutningsmedel som kunna minska skadorna.

Kerstin Sunnerheims nyutvecklade besprutningsmedel ska sprutas på talltopparna. Det är ju annars den del av tallen som är mest aptitlig – och det är när topparna betas som de största skadorna på träden uppstår. Tanken är att besprutningen av toppar ska styra djuren så att de betar längre ner på träden, vilket alltså ger mindre skador.

– Vi ökar på det naturliga försvaret i talltoppen, säger Kerstin Sunnerheim till Sveriges Radio P4 Jämtland.

Övertygad om effekten

Kerstin Sunnerheim har bland annat provat Antibeta på sina äppelträd och är övertygad om att det fungerar.

– På fem år har jag behandlat mina träd i fyra år. När träden var behandlade var de orörda. Det femte året var träden hårt ansatta av rådjur, säger hon till P4 Jämtland.

Kerstins son Petter Sunnerheim är vd för företaget som ska utveckla besprutningsmedlet.

– Skogsindustrins lösning är att skjuta bort mer älg. Men med det här medlet kan man klara av en normal älgstam och ha ett lönsamt skogsbruk, säger Petter Sunnerheim till P4 Jämtland.

Kerstin Sunnerheim intygar att medlet är ofarligt både för djur och träd.

– Det är ofarligt. Jag har smakat på det själv. Det smakar inte gott men jag överlevde, säger hon till P4 Jämtland.

Viltvård ger levande skogar.

2011-06-08 11:36

Ny forskning visar att över hälften av de markägare som jagar tar hänsyn till viltet i sitt skogsbruk, istället för att maximera avkastningen. Detta gynnar inte bara viltet utan även den biologiska mångfalden. Därmed når vi längre mot målen för miljöhänsyn i skogen och miljökvalitetsmålet Levande skogar *.

- Forskningsresultaten visar att cirka 52 000 jagande markägare lägger tid och resurser på viltanpassad skogsskötsel för att gynna bland annat älg och rådjur, säger docent Fredrik Widemo, en av forskarna bakom studien. Ungefär 10 000 markägare angav även att de aktivt försöker gynna tjädern genom viltanpassat skogsbruk, tillägger Fredrik som tillsammans med professor Göran Ericsson, SLU och professor Roger Bergström Skogforsk och SLU, undersökt attityderna till viltvård hos jägare.

- Studien pekar på ett stort intresse för en viltanpassad markanvändning och inte bara för viltvårdsåtgärder som till exempel utfodring, tillägger Fredrik Widemo. Viltförvaltningen är ett gott exempel på hur vi hållbart kan bruka den biologiska mångfalden.

- För oss jägare visar resultaten att den rådgivning i viltvård som våra jaktvårdskonsulenter ute i landet bedriver ger resultat och att jägarkåren utför en viktig insats för viltet och naturvården, säger Hans von Essen, riksjaktvårdskonsulent vid Svenska Jägareförbundet.

* Se http://www.miljomal.nu/

Naturvård och viltvård mot gemensamma mål

Postat den 21 maj, 2011 av Fredrik Widemo

Efter urhuggningen kommer ljus ner till marken, och ett fält- och buskskikt kan etableras. I bortkanten har den invaderande granen sparats, för att demonstrera effekterna av beskuggningen på marken. På sikt kommer ekarna också att utkonkurreras och dö. Foto ©: Fredrik Widemo.

Igår anordnade vi tillsammans med Föreningen Skogen en exkursion på Öster Malma om hur man sköter skogsbryn ur ett vilt- och naturvårdsperspektiv. Vi samlade såväl privatpersoner, som representanter för länsstyrelsen, kommuner, Naturskyddsföreningen, Botaniska Föreningen, Entomologiska Föreningen, Föreningen Södermanlands Ornitologer, Skogssällskapet, Sveaskog, SCA osv. Samt Jägareförbundet, förstås. Drygt 30 personer deltog, framför allt från den offentliga och ideella naturvården.

Tillsammans med mina kollegor Anders Broby och Ulf Sterler visade vi nu upp en del av de bryn vi arbetar aktivt med att restaurera på Öster Malma. Det handlar fortfarande om produktionsmarker, dvs. vi sköter brynen som en del i vår viltanpassade markanvändning och som en del av den generella hänsynen. Vi gick därefter över till ett av Öster Malmas angränsande biotopskydd, som i sin tur gränsar till mark som omfattas av ett naturvårdsavtal. Här ligger fokus på att skapa luckiga, flerskiktade och aspdominerade bestånd med rik förekomst av död ved. Perfekta miljöer för viltet och mångfalden, med andra ord. Efter lunch övergick vi till den rena produktionsskogen, för att framför allt diskutera betestryck och foderproduktion.

Det finns synnerligen goda argument för att skapa flerskiktade, lövdominerade miljöer för att få en mer stabil foderresurs för viltet. Bärande buskar och träd, som hagtorn, slån, rönn och ek är särskilt viktiga. En solitär ek ger lika mycket foder som 10-20 hektar björksly… och det finns följaktligen rena produktionsskäl, i form av minskat betestryck, att exempelvis gynna ek. Utöver att man enligt Skogsvårdslagen hur som helst skall skapa flerskiktade lövmiljöer i kantzoner och bryn, då… I sådana miljöer kan man dessutom gynna lövträd och buskskikt utan att behöva göra stora förluster i form av minskad virkesproduktion. Och vad man eventuellt tappar, skall vägas mot vad man vinner i form av minskat betestryck på den rena produktionsskogen.

Anders Broby diskuterar fodervärdet av lövsly med gruppen. Genom att skapa flerskiktade, lövdominerade miljöer i andra delar av landskapet minskar man betestrycket på föryngringsytorna. Samtidigt skapas de stora fodervolymerna genom att röja rätt i produktionsskogen, vilket ofta innebär toppröjning. Foto ©: Fredrik Widemo.

Här sammanfaller följaktligen mål och åtgärder inom viltvården fullt ut med de åtgärder man vill se ur ett mer generellt naturvårdsperspektiv. Oavsett om man ser det ur den offentliga naturvårdens perspektiv, eller utifrån miljömålsättningarna inom skogsbruket. Företrädarna för den ideella och offentliga naturvården var också mycket positiva till våra åtgärder, i flera fall närmast översvallande när det gällde budskapen och initiativet att samla företrädare för naturvård, viltvård och produktion för att diskutera gemensamma intressen. Riktigt, riktigt kul när man känner att man lyckas nå en delvis ny målgrupp, för att kunna diskutera våra olika perspektiv, erfarenheter och insikter!

Dagen innan exkursionen pratade jag med Jordbruksverket, som ville ha hjälp med föreläsningar om hur viltvård bör bedrivas i slättbygd för att återskapa variation i landskapet och gynna den biologiska mångfalden. Det är ingen tvekan om att vi börjar nå ut med budskapet att jakten och viltförvaltningen är viktiga drivkrafter för att nå ett mer hållbart brukande av landskapet. Det gäller både för myndigheter och för andra aktörer. Jag har svårt att se många budskap som trumfar över det i betydelse för oss som organisation…

Fotnot: Jägareförbundet har kompetensutvecklingsmedel för att ta fram en utbildning i skötsel av skogsbryn, som är tänkt att ges över hela landet. Mer information om skötsel av bryn kan du så länge finna i det nummer av Skogsliv, som vi tog fram i höstas tillsammans med Föreningen Skogen.

av Fredrik Widemo

Med gällande regler kan man helt slippa åtgärda körskador genom att lämna trädgrupper. Alternativt kan man helt slippa ta naturhänsyn genom att köra sönder tillräckligt och fylla igen en del efter sig. Ska, ska, ska det vara så??? Foto ©: Fredrik Widemo.

Det pågår just nu en livlig debatt om hur naturvården kan bli bättre i skogen. Jag har berört detta litet i mitt förra blogginlägg Förändringar i skogen till det bättre?, men tänker blir mer specifik i det här inlägget. Här ligger nämligen i mina ögon delvis förklaringen till varför vi inte når målen för hänsynen inom skogsbruket. Dessutom finns det en inbyggd mekanism som ur ett biologiskt perspektiv direkt motverkar ambitionerna med skogspolitiken: man skall relativt sett ta större hänsyn i små objekt än i större. Det borde självfallet vara tvärtom.

Hur mycket hänsyn man är skyldig att ta inom skogsbruket regleras genom den så kallade ”intrångsbegränsningen”. Enligt lagstiftningen skall jag som skogsägare inte behöva ta så stor hänsyn till naturvärden att ”markanvändningen allvarligt försvåras”. Hyser marken värden som är större än så, måste staten helt enkelt kompensera mig för att avstå från att bruka den helt eller delvis. Frågan är dock hur mycket man ”frivilligt” skall avstå? Här blir det knivigt… och det finns bara några få domar att luta sig mot. Gällande grundprincip utgår från slutavverkningar, och möjligen gallringar, där man har ett beräknat netto. För objekt där nettot uppgår till max 250 000:- är markägaren skyldig att avstå upp till 10 % (beroende på om det finns naturvärden upp till den nivån), för objekt mellan 250 000:- och 2 miljoner upp till 5 % och för objekt med ett netto överstigande 2 miljoner måste man avstå max 2 %. Detta sätter alltså taket för hur mycket de naturvårdsåtgärder man är skyldig att utföra får kosta. Det finns ett antal problem med detta, som jag ser det.

Domstolarna har i mina ögon helt bortsett från skillnader i ägandestrukturen. Det är i mina ögon inte självklart att 25 000:- i minskad avkastning (10 % av 250 000:-) är mindre viktigt för mig som liten, privat skogsägare än vad 40 000:- (2 % av 2 000 000:-) är för ett multinationellt skogsbolag. Ganska långt ifrån självklart, faktiskt… Självfallet är det också så, att det är vi privata skogsägare som oftare utför åtgärder inom små objekt.

Vidare finns det starka biologiska skäl för att det borde vara precis tvärtom. I små objekt är det aldrig långt till angränsande bestånd, och längden på kantzonen är större i förhållande till arealen, jämfört med hur det ser ut i stora objekt. Självfallet fyller exempelvis lämnade trädgrupper, eller högstubbar, en betydligt viktigare funktion ute på ett stort hygge än på ett litet. Om det ska finnas en skillnad i hur stor andel av nettot man förväntas avstå för att nå naturvårdsambitionerna, så borde systemet alltså vara det rakt motsatta, jämfört med idag.

Systemet bygger dessutom på att det finns ett beräknat netto att utgå ifrån. En hel del åtgärder som har klara naturvårdseffekter ger dock inget direkt netto. Vilken hänsyn ska jag ta vid markberedning? Eller vid röjning? Dessa åtgärder ger inget netto, utan utgör en kostnad som man i ett senare skede av omloppstiden får en avkastning av. Hur stor den avkastningen blir är dock extremt svårt att säga idag. Det finns därmed inget vettigt sätt att i dagens system säga vilken hänsynsnivå man måste uppfylla. Det säger sig självt att målstyrning inte fungerar när det inte finns ett uppsatt, kvantitativt mål.

Definitionen och tillämpningen för intrångsbegränsningen är alltför oklar för att utgöra ett skarpt verktyg inom naturvården i den brukade skogen. I och med att intrångsbegränsningen är vad som sätter ramarna och nivåerna för den hänsyn som skall tas, så faller hela systemet. Det gäller oavsett hur biologiskt relevanta de kvalitativa prioriteringarna inom hänsynen är. Avslutningsvis är det självfallet fullständigt horribelt att återställande av körskador räknas in under intrångsbegränsningen. Man kan följaktligen inte tvingas att återställa uppkomna körskador för en kostnad överstigande intrångsbegränsningen. Lämnar man litet trädgrupper och högstubbar kan man slippa undan helt. Undra på att andelen objekt med körskador ökar snabbt… man tar sig för pannan.

Systemet med intrångsbegränsning måste ses över med det snaraste. Det måste bli tydligare och måste självfallet utformas med ambitionen att maximera naturvårdsnyttan per krona man avstår i form av avkastning. Finliret med prioriteringsordningar är av klart underordnad betydelse. När det gäller körskadorna förväntar jag mig att myndigheter eller politiker sätter ned foten med det snaraste. Med gällande system kan man genom att köra sönder tillräckligt mycket helt slippa undan alla naturvårdsåtgärder inom ett objekt. Alternativt slipper man åtgärda dem genom att ta naturhänsyn. Lagstiftaren kan omöjligt ha avsett att återställande av körskador skall falla in under intrångsbegränsningen.

Jag hoppas man tar till sig av våra remissvar på § 30 SvL och Kunskapsplattform om hållbart brukande av skog (se länkar). Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket har kallat till två möten framöver med anledning av dessa processer. Skall bli riktigt intressant…

Mer hänsyn behövs om miljömålen ska nås

1 maj, 2011

För att nå miljömålen i skogen behövs mer hänsyn till naturvårdens och kulturmiljövårdens intressen än vad staten kan kräva.

Nu redovisar Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket sitt gemensamma uppdrag från regeringen att ta fram en kunskapsplattform för större måluppfyllelse av de miljöinriktade målen för hållbart skogsbruk.

– Vi måste skapa bättre samsyn om miljömålen i skogen ska kunna uppnås. Genom en närmare dialog med skogssektorn underlättar vi för skogsbruket att ta sitt sektorsansvar, säger regionchef Göran Rune på Skogsstyrelsen, i ett pressmeddelande.

– Skogspolitiken bygger på frihet under ansvar, det är bra att regeringen uppmärksammat de brister som finns i skogsbruket och gett oss uppdraget som nu redovisas. Nu har vi lagt en bra grund för att gemensamt jobba för att nå miljömålen i skogen, famhåller avdelningschef Eva Thörnelöf på Naturvårdsverket.

Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket rekommenderar skogsbruket att arbeta för att öka den interna medvetenheten om sektorsansvarets innebörd samt att påskynda arbetet med att kvalitetssäkra planering och kommunikation inom avverkningskedjan.

Skapad 2011-05-01

Mer om älgbetning och biologisk mångfald

Postat den 7 april, 2011 av Fredrik Widemo

I fredags var jag på disputation om älgens bete och biologisk mångfald. Karen Marie Mathisen disputerade på SLU Umeå, efter att dels ha studerat simulerat bete i Västerbotten och dels ha tittat på effekter vid utfodringsplatser i Norge. Resultaten från avhandlingen slår ännu några hål i den stereotypa myten om att klövviltet minskar den biologiska mångfalden. Det är hög tid att verkligen anamma ett ekosystemperspektiv och inse att klövviltets betning bidrar positivt till den biologiska mångfalden vid normala klövviltstätheter. Vi kommer under det närmaste året utforma de slutliga delarna av älgförvaltningen och ta fram utbildningar för olika nivåer i systemet. Dessa insikter måste bakas in.

De kombinerade klövviltstammarna bidrar till att skapa variation och bibehålla biologisk mångfald på landskapsnivå. Foto: Fredrik Widemo.

Dr. Mathisen visade både på mer generella mönster och på effekter av betning på specifika arter eller djurgrupper. Genom att älgen betar selektivt så minskar andelen av föredragna foderarter i de områden där älgen betar hårt, medan andra arter ökar sin andel. Betning i buskskitet gör dessutom att mer ljus kommer ner till marken. Vid goda (västerbottniska) boniteter är effekterna starkare, eftersom man utan betning snabbt får en mörk, fuktig och mer fattig miljö av igenväxningskaraktär. Många växter i fältskiktet gynnades av ökat ljus och satsade mer på blomning, samtidigt som artrikedomen av stekelarter ökade. Blåbär och ljung, viktiga foderarter som bär mycket mångfald, minskade dock.

Även vid de extremt höga, verkliga betestrycken i anslutning till norska utfodringsplatser fann Mathisen effekter på mängden lövmassa i buskskiktet och ljus i fält- och markskiktet. Minskad lövmassa påverkade talgoxar negativt, troligen eftersom de främst utnyttjar larver som de plockar på lövet. Svartvit flugsnappare, som tar flygande insekter, påverkades istället positivt. Ett mer öppet och solbelyst busk- och fältskikt, i kombination med rik tillgång till älgspillning i markskiktet, påverkar förekomsten av flygande insekter. Samtidigt blir det lättare för flugsnapparna att manövrera och fånga sina byten.

Klövviltet betar som bekant inte jämnt över landskapet, utan det finns vissa områden där viltet helst uppehåller sig. Där kan man få rejält höga betestryck även om stammen per 1000 ha är låg. Detta ger en mosaik på landskapsnivå. Vissa arter gynnas därmed där betningen är hårdare, och andra gynnas där betestrycket är lågt eller obefintligt. Det krävs inga stora ekologiska insikter för att inse att en sådan mosaik ger en större biologisk mångfald. Det kommer inte nödvändigtvis gälla inom varje enskild fläck man studerar, men sett på landskapsnivå med normala svenska älgstammar kommer det att gälla.

Vi har en stadigt växande, vetenskaplig litteratur som visar på positiva effekter på en stor mängd artgrupper. Det är inte lätt att översätta de experimentella eller observerade vilttätheterna i faktiska måltal för förvaltningen, men det är ingen tvekan om att forskningen visat att betning gynnar vissa arter på bekostnad av andra och kan ge en ökad biologisk mångfald på en mikroskala inom provytor. Att så sker på landskapnivå är närmast givet, förutsatt att vi förvaltar klövviltet och foderresurserna så att de står i en rimlig balans till varandra

Karl Hedin fick rätt! Nya tag i älgskogen...

2010-09-03 av Daniel Ligné

Jag, liksom Fredrik, har de två senaste dagarna skumpat runt med 200 skogsgubbar och -gummor på Inlandsbanan. Det har varit föreningen skogens höstexkursion och älg / skog - frågan var, som brukligt är, ett av inslagen. Skogen är en traditionstyngd bransch och det gäller även agerandet i älgfrågan. Som vanligt hävdar man att "bärförmågan" är överskriden, betesskadorna är oacceptabla, den biologiska mångfalden hotad och det nya den här gången var att älgförvaltningen var skendemokratisk och närmast att likna vid en diktatur. Man glömmer som vanligt att det är enbart storskogsbrukets förutsättningar, attityder och "bärförmåga" man talar om.

24% av skogsmarken i Sverige ägs av aktiebolagsskogsbruket då vill det till att resten av markägarna tycker likadant för att demokrati ska innebära att storskogsbrukets vilja blir lag. Tyvärr är det inte så. Det är stora skillnader i attityderna till älg och älgskador mellan de privata markägarna, som äger majoriteten av Sveriges skogsmark, och skogsbolagen. En mycket bred majoritet av de privata markägarna är idag nöjda med älgstammens storlek eller vill ha mer älg. Unga och boende i storstad är mest positiva, det vill säga de markägarkategorier som växer snabbast. Alla trender i samhället verkar mot en ökad acceptans för älgen och nya älgproppen föreslår också ett ökat inflytande från andra grupper än jägare och markägare i älgfrågan. Det kommer också att innebära ökad acceptans för älg och älgskador över stora arealer.

Kvar på perrongen står nu, bildligt talat, storskogsbruket och hävdar envist samma budskap som de gjort de senaste 20 åren. Det är synd. Jag hade hoppats att man hade insett att tåget gått och att det nu är dags för nya grepp. Skrämselpropaganda, hotstrategier mot jaktlagen, inventeringskartor med stora röda siffror och monolog leder ofelbart till ett minskat förtroende och ökat misstroende.

Vi har idag områden i landet där man utan tvekan skulle behöva minska klövviltsstammarna för att bygga upp foderutbudet igen och få igång en faktabaserad förvaltning. Detta kommer dock aldrig att hända så länge man inte har en förtroendefull dialog med jägarna och inser att man är en minoritet med en avvikande uppfattning i stora delar av landet.

Ödmjukhet och lyhördhet samt nytänkande har aldrig varit Jägmästares paradgren, det vet jag som själv är en och som utbildat många. Nu är det nog dock dags att plocka fram de spillror av dessa egenskaper som finns kvar, annars går det i älgfrågan som i stort sett alla andra frågor som storskogsbruket berörts av de senast decennierna. Samhället springer iväg åt ett håll och kvar står storskogsbruket och undrar var deras produktionsskogar, tallplantor eller förtroende tog vägen.

Släpp fram de nya konstruktiva krafter som finns i storskogsbruksleden som kan föra en framåtsyftande dialog utan gamla belastningar och bittra minnen av 20 års hätsk älgdebatt, Det behöver såväl markägare som tallar och jägare samt älgar.

Markägare får ny roll i bevarande av skog

24 maj, 2010

I fem områden i landet inleder Skogsstyrelsen, länsstyrelserna och Naturvårdsverket ett femårigt arbete på uppdrag av regeringen.

Samarbetet kallas Kometprogrammet och ambitionen är att skogsägarnas engagemang och initiativ ska leda till att fler värdefulla skogar skyddas.

– Vad som i slutänden avgör Kometprogrammets framgång är att markägarna skaffar sig kunskap och funderar på vilka värdefulla skogsmiljöer de har och faktiskt skickar in en intresseanmälan, säger projektledaren Tove Thomasson i ett pressmeddelande.

– En av projektets viktigaste uppgifter de närmaste åren är därför att underlätta för markägare att hitta information om värdefull natur som bör skyddas. De skyddsformer som markägaren kan välja mellan är frivilliga avsättningar, naturvårdsavtal, biotopskyddsområde eller naturreservat, fortsätter han.

De fem områden som ingår i satsningen:
• Västerbottens kustland (Nordmalings, Bjurholms, Vännäs, Vindelns, Umeå och Robertsfors kommuner).
• Södra Hälsingland (Bollnäs, Söderhamns och Ovanåkers kommuner).
• Dalsland (Dals-Eds, Bengtsfors, Åmåls, Melleruds och Färgelanda kommuner samt församlingarna Frändefors, Brålanda, Gestad och Sundals Ryr i Vänersborgs kommun).
• Kronobergs län (samtliga kommuner).
• Östra Skåne (Bromölla, Hässleholms, Kristianstads, Osby, Simrishamns, Tomelilla och Östra Göinge kommuner).

Ogräsbekämpning i mobiltelefonen

28 april, 2010

Jordbruksverkets Växtskyddscentraler lanserar en tjänst där Ogräsdatabasen görs tillgänglig via mobiltelefonen.

Genom Ogräsdatabasen kan jordbrukare och rådgivare i fält snabbt få svar på vilket bekämpningsmedel som är effektivast samt kostnaden för det valda preparatet. Genom att kryssa för det ogräs man vill bekämpa får mobilanvändaren en lista över preparat och blandningar som uppfyller kraven.– Man kan även välja vilken effekt man vill uppnå för varje enskilt ogräs, säger Karin Jahr, ogräsexpert på Jordbruksverket, i ett pressmeddelande.
Touchskärm en förutsättning
Både Ogräsdatabasen och VäxtskyddsInfo lanseras i två versioner. En version som kan öppnas i alla mobiler genom webbläsaren. Den andra versionen är gjord enbart för iPhone. Huvudsaken är att man har en telefon med en touchskärm.

Ogräsdatabasen för webbläsare:
Växtskyddsinfo för webbläsare:

Betalning för stormfälld skog efter nyår

23 april, 2010

Regeringen har fattat beslut om att förlänga möjligheten att betala ut bidrag i det så kallade stormstödet, som uppkom år 2005 med anledning av stormen Gudrun. Förordningen (2006:171) om bidrag till anläggning av skog på
områden med stormfälld skog upphör att gälla den sista december 2010. Genom beslutet blir det möjligt att även efter årsskiftet betala ut bidrag som beslutats t.o.m. den sista december 2010.

Många markägare har avvaktat med föryngringsarbetet efter stormen Gudrun eftersom de har haft fullt upp med att röja upp och hantera insektsangripna träd efter Gudrun och efterföljande stormar. En annan orsak till att arbetet
med föryngringen har dragit ut på tiden är att det har varit brist på plantor och entreprenörer.

I praktiken innebär beslutet att en markägare som återplanterar sin skog i höst kan få ut sitt bidrag även efter årsskiftet, beslut om bidrag måste dock ske innan årets slut. Utan den genomförda förlängningen hade pengarna
för 2010 varit tvungna att vara utbetalda innan årsskiftet då förordningen löper ut, vilket hade lett till att färre hade hunnit få del av dem.

– Det är väldigt viktigt att vi återplanterar den stormfällda skogen och det här är ett sätt att se till att så många som möjligt får del av stödet för att göra det, säger jordbruksminister Eskil Erlandsson.

Vägval för Levande skogar?

2010-04-07 av Fredrik Widemo

SNF går idag (6/4) till frontalattack mot regeringens miljöpolitik i DN. Man har flera tänkvärda poänger bland de ämnen som tas upp till diskussion. Skogspolitiken är den första punkten som diskuteras. Även Jägareförbundet har under den senaste tiden tagit strid mot den planerade skogspolitiken, exempelvis i NWT och Miljöaktuellt. I mångt och mycket överensstämmer våra värderingar och mål med SNF:s när det gäller skogspolitiken. Intressant nog väljer vi dock delvis skilda vägar för att nå dit. SNF skjuter stenhårt in sig på områdesskydd och att naturvärden skall skyddas genom att områden förvaltas av staten i form av reservat. Man sätter alltså tydligt fokus på värdekärnor i landskapet under statligt ansvar.

Den viktigaste omläggningen av politiken gäller i mina ögon dock inte ambitionerna när det gäller områdesskyddet, utan att man vill ändra föreskrifterna för skogsskötsel så att skogsbruk kan bedrivas mer intensivt. Det innebär att naturvärdena kommer att minska kraftigt i skogen mellan värdekärnorna. Samtidigt som man skyddar områden i form av reservat behöver man även ta tillräcklig miljöhänsyn i övrig skogsmark. På så sätt får skyddsvärda arter även plats i produktionsskogen och har dessutom lättare att sprida sig mellan värdekärnorna. Samtidigt får man en skog som även ger rekreationsmöjligheter, istället för att bara vara en intensivplantage för produktion av timmer, massaved och biobränslen.

Utöver att vi får ett rikare och mer tilltalande skogslandskap, så finns det även andra fördelar med att sätta fokus på hänsyn inom skogsbruket och naturvård baserad på frivillighet. Genom naturvårdsavtal och frivilliga avsättningar involveras markägare och brukare i naturvårdsarbetet. Därmed skapas ökad förståelse för vilka värden som är viktiga att bevara och vilka konsekvenser olika skötselåtgärder får. Samtidigt tvingas den offentliga naturvården också fundera över vilka krav och behov brukaren har och upplever. Kombinerar man områdesskydd med frivilliga åtgärder så kommer vi att nå mycket längre när det gäller att bevara naturvärden, än genom att arbeta enbart med områdesskydd. För SJF är nog detta närmast en självklar väg. Möjligen beror det på att vi som jägare är vana att förvalta gemensamma naturresurser under ansvar.

För att verkligen uppnå vad miljökvalitetsmålet Levande skogar uttrycker så räcker det långt ifrån med områdesskydd under statlig förvaltning. Även SNF anser självfallet att miljöhänsyn är viktigt inom skogsbruket, men det kommer ofta inte alls fram lika tydligt. Jag kan inte låta bli att tycka att det är förvånande att man gång på gång trycker så hårt just på områdesskyddet. Hur som helst skall det bli intressant att läsa SNF:s vitbok över miljöpolitiken, som utgör grunden för debattartikeln i DN. Även om SJF och SNF tycker olika i en del frågor, så finns det många andra där vi och andra naturvårdsorganisationer har allt att vinna på att samarbeta. Inte sällan kan också våra olika infallsvinklar berika diskussionerna och leda till bättre lösningar.

Viltbete kan ge miljöersättning

6 april, 2010

Skogssällskapet fick rätt hos Jordbruksverket – nu kan du få miljöersättning för viltbete.
De vilda djurens bete kan vara lika bra för den biologiska mångfalden som tamdjurens bete. Och det kan markägarna nu få betalt för.

Jordbruksverket utreder nu med EU om även gårdsstödet kan komma i fråga som ersättning för viltbete.

Röj betesmarken rätt

3 april, 2010

Hur röjer man i betesmarker för att inte förlora viktiga biologiska värden? Den frågan vill Jordbruksverket och Skogsstyrelsen besvara i en utbildningsinsats som ska få entreprenörer och lantbrukare att röja på rätt sätt i betesmarker.

Utbildningen är ett resultat av den undersökning som Jordbruksverket rapporterade om förra året, som visade att kraftiga röjningar i betesmarker ökade i samband med att 50-trädsregeln infördes 2008. Utbildningsinsatsen riktar sig speciellt till entreprenörer men även till lantbrukare som själva ska röja i betesmarker.

Under 2008 infördes nya regler för hur mycket träd och buskar som får finnas om betesmark ska vara berättigad till gårdsstöd. Jordbruksverket fick i uppdrag att följa vilka konsekvenser de nya betesmarksreglerna fick för miljön och genomförde under 2008 en inventering. Den visar att arealen som röjdes mellan 2007 och 2008 var betydligt större än den årliga röjningen innan betesmarksdefinitionen ändrades. En stor del av röjningarna är felaktiga ur miljöhänsyn och kraftigare än vad stödreglerna kräver.

Under 2009 kom det ännu en ny definition av vilka betesmarker som ingår i gårdsstödet och det är den definitionen som gäller nu.

Viktigt att tänka på när du röjer:

• Spara grova träd, hålträd och blommande träd.
• Spara död ved – både träd som ligger ned och döda träd som fortfarande står upp.
• Undvik att skapa en jämn fördelning av träd. En mosaik av öppnare partier och träddungar är att föredra.

Nya former för naturvårdsavtal

29 mars, 2010

Skogsstyrelsen, Naturvårdsverket och länsstyrelsen i Skåne län har på uppdrag av regeringen tagit fram nya former och riktlinjer för tillämpning av naturvårdsavtal. Riktlinjerna innebär bland annat att ersättningen till markägarna mer än fördubblas.

Avtalstiden för naturvårdsavtal blir mer flexibel och bestäms i huvudsak av markägaren. Längre avtalstider ger också högre ersättning.

– Jag tror att detta kommer att ge naturvårdsarbetet en skjuts framåt. De nya riktlinjerna möjliggör att fler olika typer av naturvärden kan omfattas av avtalet, säger Monika Stridsman, generaldirektör på Skogsstyrelsen, i ett pressmeddelande.

De gemensamma riktlinjer som tagits fram ska enligt Skogsstyrelsen göra att tillämpningen av naturvårdsavtalen blir lika över hela landet. Det ska också bli tydligare för alla berörda vad ett naturvårdsavtal innebär. I riktlinjerna framgår hur naturvårdsavtal räknas in i miljökvalitetsmålet Levande skogar samt hur utbetalning av ersättning till markägare kan ske

Taskig tajming Skogsstyrelsen

2010-03-26

De senaste veckorna har jag i stort sett blivit överöst av reaktioner på senaste numret av Skogsstyrelsens tidning, Skogseko. De av er som äger skog får den hem i brevlådan och kunde då senast läsa på förstasidan "Viltskador ett jättehot mot sydsvensk skog". Någon med en dramatisk läggning på Skogsstyrelsen har inte bara skrivit rubriken, man har också knöst ur sig skrivningar som att "Förlorar vi tallen i landskapet förlorar vi samtidigt de organismer som är knutna till detta trädslag." Riktigt på den nivån ligger knappast problemet och för de av er som är insatta så förefaller det en smula märkligt att argumentera på detta vis när vi vet att klövviltsstammar av de tätheter vi har idag, på de allra flesta håll, är positiva för den biologiska mångfalden.

Vad som dock retar mig mest är att man nu först vaknat på Skogsstyrelsen och med skrämselpropaganda högljutt försöker förhindra "förgraningen". Jag började läsa till Jägmästare 1995 och redan då fanns bevisen för denna utveckling. Sedan dess har såväl Gudrun som Per varit på besök och vi har haft lysande möjligheter att på allvar göra något åt situationen, men inget har hänt. Vi vet idag att skadebilden på skog främst styrs av mängden foder i landskapet. Jo, ni läste rätt. Här hade man nästan kusligt goda möjligheter att på allvar vända utvecklingen genom att stimulera föryngringen av stormhyggena med tall. Vi behöver bara bläddra i Skogseko som kom ut för något år sedan för att se Skogsstyrelsens råd: Plantera gran! Från min tid som skogsforskare minns jag att en av de få åtgärder som verkligen förändrade markägarnas beteende var Skogsstyrelsens rådgivning. Är det då rimligt att skrika högt nu när man missade chansen för bara något år sedan...

Lösningen framöver ska enligt Skogsstyrelsen vara att "de som äger skog ska få ett större ansvar i viltförvaltningen". Hoppsan. De har sedan länge rått över jakträtten på sina marker och vi vet från flera undersökningar att skogsägarna överlag är mycket nöjda med vilttätheten på sina marker. Näe, Skogsstyrelsen får nog vara lite mer på tå och odla sin kreativitet om de ska vända denna utveckling...

Daniel Ligné